Oj! Nu var det längesen. Men jag lever och frodas.
Då var det dax igen då!
Gick till jobbet imorse, tyckte det var ovanligt kallt.
Jobbade klart och gick hem.
Sprang hem som en hysterisk, roffade åt mig en metro på gågatan och fortsatte löpandet hemåt.
Väl inne kokar min sambo D en kopp kaffe till mig och äntligen får jag läsa lite tidning och dricka mitt efterlängtade kaffe.
När tidningen tog slut var det dax för kedjerökningen, men vad slog mig i ansiktet när jag öppnade balkongdörren!?
SNÖ!
Jag som inte ens satt på vintersulorna på bilen.
Suck.
Härlisch!
Jaha, då bor man i Malmö nu för tiden då.
Har gjort det snart i ett år nu och funderar på att flytta igen.
Haha.
Alla jag pratat med tycker att Malmö är så vackert, det finns så mycket att göra,
människorna är så trevliga och klimatet är milt året runt.
FUCK THAT BULLSHIT!
Okej, Malmö kanske är fint. Som vilken annan stad som helst som ligger längst kusten.
Mycket att göra kan man ju diskutera.
Vad finns mer här att göra än någon annanstans?
Nej tack, jag vill inte ställa mig och glo på Turning Torso, Malmös stolthet lixom. Haha!
Låt mig skratta!
Eller så är det någon smart jävel som tycker att det är så praktiskt att bo i Malmö för det
är ju så nära till Danmark och resten av Europa...
Allvarligt?
Nu har jag varit i Köpenhamn många gånger och känner att den staden är inte ett dugg intressant.
Det låter som någon kört ner bulldeg i halsen på dom (som har börjat jäsa ) och ser dessutom ut som UFO´n hela högen.
Det är sant!
Dom måste ligga minst 10 år efter i modet.
Det är lixom inne med Wu Tang, se hela röven-jeans och bombarjacka.
Stackars.
Sen var det stolliga vädret då.
Hur i hela helvete kan folk tycka det är ett skönt klimat?
På sommaren är det superhett men man känner det inte för det blåser så mycket, kanske kan du njuta lite om du hittar en vindfri vrå någonstans där solen skiner.
Akta dig för vrån bara, har du hittat den har alla Malmös uteliggare och knarkare hittat den också.
Sticker det till någonstans så garanterar jag dig Hepatit C och HIV.
Vintertid i Malmö är inte vinter. Mer en sen höst med regn och slask.
Sen får jag ju inte glömma den horisontella blåsten som gör att regnet piskar dig i ansiktet om och om igen.
Men Malmö är ju jättemysigt, eller hur?
Jippiaeoo!
Samma jävla skit som vanligt.
Som tur är har man haft det bra ett par veckor.
Man får väl leva på det tills man drar igen.
Syrran sitter i fotöljen och spelar PSP Portable.
Tack snälla Björn att du gav henne den.
Nu går det inte att få kontakt med henne längre.
Men de e ju lugnt, vi har ja bara inte träffats på en och en halv månad.
Skulle hon kunna gifta sig med den skulle hon gjort det vid det här laget.
Jag lovar.
Det är sjukt.
Meeeeeeen som sagt, jag älskar ju min Lillstrumpa så jag kan inte låta bli att tycka hon e söt!
Det blir andra bullar på sista april!
Om jag så ska låsa in spelet för na´så ska det inte med.
Där drar jag en gräns.
Massa saker har hänt.
Jag har blivit Gudmor åt en Italiensk liten pojke som ska döpas till Mirko.
Grynet kallar ja honom.
Han e så pluttig!
Lilla hjärtat!
Nu har faktiskt syrran slutet spela.
Det måste hänt nåt.
Måste kolla läget.
HeppHepp!
Pannluggen...
Man mår som man förtjänar brukar folk säga.
Det stämmer kan jag tala om om.
De bara värker i pannluggen, baksmälla alltså.
Jag lovade mig själv att de skulle vara en lugn kväll hos syrran och hennes karl.
Dricka gott vin, några bärs, grilla,
Så blir det inte när syrrans karl går på systemet.
Några öl sa jag, han köpte en hel platta.
Sen var det ju tre flaskor vin och en flaska som ja inte har en aning om vad det heter.
Men det var starkt utav bara helvete.
När klockan blev mitt i natten bestämde vissa av oss att efterfesta hemma hos mig.
Sessan, en kompis till honom och Malin.
Anledningen till att jag kallar honom Sessan är att jag är snäll nu.
Vi har väldigt grov, elak humor mot varandra.
När vi är ensamma blir de Gaylord, Rövpular´n, Molto Gayo mm...
Jättekul verkligen!!
Men jaja, vi kom hem till mig iaf och då slänger Gaylord upp en flaska Tequila.
Lyckat.
Men det är inte värt att tjafsa emot, det slutar ju iaf med att man blir övertalad.
Efter en timme somnade jag.
Det var ju ett under att jag hann få ut folket innan man slockna.
Man är ju rudad.
Nu har man ju fått i sig kaffe och börjar må lite bättre.
Ytterst lite.
Imorrn bär det av till Torino
Flera timmar i en bil på Italiens vägar.
Kan det bli värre?
Rädd.
Det är det enda jag har att säga!
Dom kör ju som biltjuvar allihopa...
Första gången jag körde här i tokiga Italien var en skräckupplevelse!
Eller mer en nära döden upplevelse kanske?
Det var en rätt molning dag så jag bestämde mig för att åka och shoppa, fick låna min morfars nya Mercedes, bara av det blev jag nervös.
När vi kom ner i garaget började lilla morfar vrida på backspeglarna och jag undrade va i helvete han höll på med såklart.
En annan är ju van att kunna se vad som händer bakom sig när man kör så att säga.
Men eftersom jag tänkte att han skulle vara snäll och göra ett tappert försök att ställa in dom åt mig sa jag inget.
Fixar det när jag kört ut skiten ur garaget tänkte jag.
Efter lite krångel kom jag äntligen upp ur garaget och då hör jag morfar skrika:
-Vad du än gör, kolla ALDRIG i backspeglarna och stanna för i helvete inte vid STOP skyltarna!!!
Hjärtinfarkten var nära.
Det är ju nämligen så här i Italien, står det 50km/h på skylten så kör man i 198km/h.
Sånt är inte lilla jag van vid.
Så för att jag inte skulle bli vrålstressad hade han vinklat alla backspeglar, bilarna bakom ligger lixom väldigt nära.
Jag upprepar, VÄLDIGT nära!
Vi snackar någon dm.
Ni förstår ju då att det är en omöjlighet att stanna vid STOP skyltarna, om man inte vill ha en Fiat Punto upp i rövva.
Hur som helst, jag började lungt och sansat rulla ner för gatan.
Tog mig ut på stora vägen och tänkte att de häääääär va ju ingen fara!
Tills jag såg bilarna väldigt långt bort komma närmre, väldigt fort.
Från att vara små flugskitar till att bli elefanter på en sekund.
Jag kommer ihåg skräcken!
Men de va bara att pressa plattan i mattan o se glad ut!
På väg till Iperal, shoppingcentret, är det bara raksträcka med en STOP skylt, jag stannade inte.
Väl framme var jag så lycklig över att vara vid liv att jag ville lägga mig platt på betongen och ringa efter hjälp.
Jag gjorde det inte utan gick ut ur bilen och försökte dölja skakningarna i knäna.
Jag skulle nog behövt något lugnande tror jag...
Idag uppskattar jag livet mer...
Tack för mig och Godnatt!
Fy fan!
Vart kommer allt våld ifrån?
Hur kommer det sig att vissa människor kommer till vår jord för att bara göra ont?
Hat.
Precis så känner jag nu.
Endast hat.
Vissa har inte rättigheten att fortsätta leva.
Så enkelt är det.
Dra åt helvete ni som tycker något annat.
Det får sticka i era ögon, men gör er själva en tjänst och sluta läs mitt inlägg.
Jag anser att man ska ha rätten att ta någon annans liv, om den personen har tagit något mycket viktigare ifrån dig.
Livsglädjen.
Att ta en annan människas livsgläde är mord.
Inte att sätta en kula mellan ögonen på någon, det är milt.
Livsglädjen kan mätas på olika sätt, självklart.
Jag menar inte att man ska ha rätten att mörda för någon gapade ett glåpord efter dig eller liknande.
Men vad har världen för nytta av våldtäktsmän, kvinnomisshandlare, pedofiler mm!?
Mörda fanskapen.
Plåga dom till döds.
Gör det inte så enkelt för dom som det svenska jävla samhället gör.
Man sätter dom i fängelse ett par år där dom får mat serverad, dom är isolerade från de andra
internerna så att dom inte ska råka illa ut, dom får till och med jobba och tjäna pengar.
I andra länder skulle dom inte kalla det ett straff, mer semester.
Låt dom få lida precis lika mycket som dom själva gjort ont.
Helst mer.
Dessa barn, kvinnor och alla som farit illa utan någon som helst anledning...
Tror verkligen samhället att baraför man sätter ett jävla äckel bakom lås och bom så försvinner problemet?
Problemet försvinner inte förns dessa människor är borta.
Tyvärr inte för dom som redan varit utsatta, då är redan skadan skedd, men man förhindrar åtminstone dom från att göra om dessa vedervärdiga saker igen.
Arma människor.
Det ska inte få leva, inte kunna göra någon annan människa illa igen.
De ska inte ens få chansen till att bättra sig.
Bara ha ihjäl dom.
Inte på något bra sätt, låt dom lida.
Så mycket som ett barn som fått hela sin framtid förstörd för att EN enda person gjort dom illa.
Jag blir illamående över tanken på hur många som släpps lösa och springer ute på gatorna idag.
Tacka gudarna att man inte har barn själv.
Jag vet inte om jag skulle klara av att leva med den oron.
Jag tror inte på himmel och helvete.
Men om det finns något sådant så hoppas jag av hela mitt hjärta,
att när dessa människor (om man kalla dom människor) som gjort omänsliga saker mot en annan människa ska få brinna i helvetet och få fortsätta lida i all evighet.
Om det finns en Gud hoppas jag att man inte blir förlåten för allt.
Vissa saker går inte att förlåta.
Så är det.
"Piano, Piano"!
Piano, lugn alltså på italienska.
Det är ju skönt att komma bort från all stress, men ibland driver det mig till vansinne.
Allt ska ta tid här, allt!
Tar jag en promenad med min vän, Manuela, så tar det en timme att komma ner på torget.
När jag går själv tar det fem minuter.
Här går man inte och pratar samtidigt, man stannar och har en konversation på minst tio minuter åt gången.
Italienare pratar mycket så det blir iaf sex stopp, minst.
Ska man ner till affärn och handla en liter mjölk är det alltid fem mil lång kö till kassan och alla känner kassörskan.
Ta det piano ba´.
Det viktigaste är ju att man får sin mjölk och kommer hem till middagen.
Att köpa tågbiljetter är näst intill omöjligt, om man inte vill missa tåget vill säga.
Jag har nu lärt mig om jag vill åka till Milano kl 12 på förmiddagen så får man köpa biljetten ett dygn tidigare.
Samma sak där, det ska pratas... Om allt mellan himmel och jord.
Att du gå ut med sina vänner är en process, speciellt om man ska äta middag ihop först.
Här äter man middag rätt sent så normalt brukar hela gänget träffas vid 20 tiden, när klockan har slagit 23, om man har tur, sätter man sig ner på rastaurangen och börjar beställa.
Men även där tar det tid kan jag lova.
Om man är 15 pers så har man ju rätt många att prata med så vid midnatt kan man få in middagen...
Vid den tiden håller jag på att dö av hunger.
Mitt humör har slagit i botten och jag har lust att ha ihjäl någon.
Men det är inget att göra åt.
Såhär är det bara.
Piano, Piano!
Men en sak som don inte tar "piano" är bilkörningen.
Nära döden upplevelse varje gång.
Helst ska dom prata i telefon, röka en ciggarett och blippa på stereon samtidigt som dom kör i 120km/h en dm från tokiga bergväggen.
Ändå, det slår aldrig fel, är dom alltid försenade.
Försenade till jobbet är det vanligaste, det är ju inte så viktigt att va i tid dit lixom.
Sen när dom väl kommer till jobbet, kunderna har fått vänta i en halvtimme, kan man då lugt och sansat sätta sig ner med jobbarkompisarna och ta en espresso.
Annars kan man ju inte jobba, man är ju trött efter lunchen!
Efter lilla espresson är det Limoncello som gäller.
En slags lilkör som en italienare inte kan leva utan.
Ibland kommer dom hem apraka efter jobbet.
Då har chefen inte varit där och man tar ju självklart tillfället i akt att supa till det på jobbet.
Det händer rätt ofta faktiskt, iaf med Alessandro, min bästa väns man.
Han jobbar på en bilprovning...
Piano Piano!
Det är inga problem, bara inte chefen ser att du är på röken.
Sen att han är ute och kör andras bilar och ska testa om dom är säkra eller inte, deeeeet spelar väl ingen roll!?
Nu ska jag åka och storhandla med med min farbor och faster, Manuela ska med.
Är väl tillbaka lagom till middagen då.
Det är ett stort varuhus med massa människor...
Piano, Piano!
Nämeeeeeen, de va inte igår!
Nu va de ju ett tag sen ja skrev här.
Ledsnade bara.
Men hittade tillbaka till min äkta kärlek. Såklart.
Det har hänt huuuuur mycke som helst... vart börja?
Eeeeh...
Jo.
Jag har legat på sjukhus... de e ju alltid muntert.
Opererade tokiga magen och va helt kollrig i bollen av allt morfin.
I början var de ju skitskönt och man svävade på små rosa moln, sa jag annat skulle jag ljuga,
men det vár efter operationen som jag inte ville ha skiten.
Kul att gå runt helt luddig i hjärnan hela dagarna.
Intravenöst, rakt in i venen ba´.
Plattan fasoner. Fy fan.
Naej, tacka fan för Alvedon.
Så nu går man runt med ett ärr på magen.
Jag ÄLSKAR ärr.
Så fort det har läkt ihop ordentligt så kommer jag inspektera det in i minsta detalj.
Mitt lilla ärr:)
Nu orkar jag inte skriva mer.
Ska absolut inte vänta så länge med att skriva igen!
Moore 2 Come.
Min ängel
Det känns inte verkligt på något sätt...
Kommer ihåg när vi var små, du var så söt.
Nu har du blivit stor och ska ut i världen... utan lilla mig.
Hur ska vi klara oss utan varandra?
Utan dig kan jag också flytta härifrån, det kommer ändå inte bli samma grej.
Hur ska jag kunna sitta här och veta att du inte bor några minuter bort?
Jag kommer bli galen!
Vem ska jag ringa och sjuka mig med mitt i nätterna när jag inte kan sova?
Vem står ut med mig förutom du? Typ ingen...
Jag älskar dig Lillstrumpa;)
Tystnad tack
Funderar verkligen starkt på att dra till Italien ett tag.
Min vän tjatar på mig som en dåre och hur kan man tacka nej!?
Stället är ett paradis... för mig är det total sinnesro.
På morgonen sätter man sig på balkongen med en espresso, och morgonciggen såklart,
solen skiner över bergen och sjön ligger blank som en spegel.
Det är tyst. Inte ett ljud.
Om man sen mitt på dan vill komma bort från TV apparater, radion, skrikande italienare, barn som gråter, hundar som skäller och katter som jamar, vilket man behöver eftersom allt detta oväsen är i en och samma lägenhet på två rum, det bästa man kan göra då är att flumma loss uppe i bergen.
Man hittar konstiga stigar, färgglada blommor, små oaser med vattenfall, övergivna gamla byar och det bästa av allt är utsikten!
Privat väg? Vart är vägen?
Här någonstans har George Clooney hus... tänk att träffa på honom svettig springandes uppe i bergen. YEAH!
Men kan man bli sötare?
Det blir nog en flytt... bara för något år.
Eller?
Suck...
Jag... Gudmor?
Alltså VÄRLDENS största!
Nu är det såhär att min bästa vän som är Italienska, Manuela, ska få barn och jag har fått äran att bli gudmor.
Jag kan ju inte säga nej, det skulle ju såra henne något så fruktansvärt... dom e ju lite sentimentala.
Men om jag blir gudmor betyder det att jag ska vara där innan fördseln, under födeln (!!!!), efter födeln,
på dopet, på namnsdagen, på födelsedagen, när han tar sina första steg, när han börjar dagis, börjar skolan.
Jag måste typ flytta dit!
Hur ska detta gå!?
Jag kan ju knappt ta hand om min hund som är i hamster size... ok klart att jag tar hand om henne men jag kan inte påstå att jag tycker om henne särskilt mycket.
Hon skäller på allt lixom.
Allt.
Sopunnor, hundar, barn, barnvagnar, gamla tanter med rullatorer. Hon är sinnessjuk.
Tänk er då ett litet spådbarn som ligger och skriker i kolik hela nätterna... vem får ta hand om honom då?
Moi!
Det är så dom funkar där. Haha.
Vilket iof är bra när man själv sitter där med en snorig unge så vet man att man alltid kan få hjälp... i 10 år eller så.
Hämtar ungen på sin 18 års dag när han/hon kan bete´sig som folk.
Hejdå Hejdå:)
Blä!
Regnigt.
Blåsigt.
Tråkigt.
ÅNGEST!
Det är ju så tråkigt väder ute så man blir självmordsbenägen!
Man kan inte göra någonting, inte ute iaf.
Drar mig för att gå ut med hunden och får ännu mer ångest när jag ser att hon är kissnödig, stackar´n.
Detta kommer min dag bestå av:
Shoppa ett par fårtofflor. Ni vet sånna där sköna, varma, fluffiga som är perfekta en dag som denna.
Fixa ett nytt nummer till min mobil, orka ha folk ringandes hela dagarna. Speciellt inte när jag ska mysa ner mig i soffan med mina fårtofflor!!
Gå ut med hunden såklart... suck.
Vänta på att Malin ska sluta så vi kan äta massa gott, choklad speciellt...
Igår gjorde jag något som bara äckliga, svettiga knarkare gör.
Jag somnade med godis i handen, jag hann alltså inte stoppa in lilla Marabou chokladbiten
i ansiktet förns jag hade somnat.
Så imorse när jag hade vaknat så fick jag panik och trodde att det var blod på kudden, men efter
en närmare titt så insåg jag att det var choklad.
Kul.
Min första tanke var NÄSBLOOOOOOOOOOOOOD!!!!!!!!!
Jag har bara blött näsblod en gång i hela mitt liv och trodde då att hela min hjärna
skulle rinna ut.
Jag var 5, ok.
En person som verkar digga näsblod är min syster. Hon är rolig.
Henne kan man bara pilla till lite lätt på näsan så börjar hon blöda.
Och vems förtjänst är det? MIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIN!
Det hela började när vi var små, typ jag var 8 och syrran 4.
Hon var en kaxig jävel då!
Så när mamma skulle gå in i en affär och köpa en dammsugare tog jag tillfället i akt.
Vi började ju bråka såklart... vi var alltså som katt och hund på den tiden.
Så till slut blev jag väl vansinnig och slog henne rakt över nuckan och det sprutade blod, överallt.
Alltså i hela bilen.
När morsan kom tillbaka såg det ut som att någon hade slaktat en gris i bilen och syrran satt med skålade
händer under näsan och smålog.
Sen efter det har det varit lite strypningar, försök till dränkning... ja lite smått o gott!
Tur att hon och jag inte är så längre.
Hon är min älskling!
Och jag är hennes, de vet jag! Eller hur sis?! Du vet vad som händer med näsan annars!
Idag skulle jag aldrig klara mig utan min helt underbara, goa, skadade syster!
Puss&Kram
Kuk jul.
Det värsta som finns, gissa vad det är.
Julstressen!
Nerverna är på utsidan av kroppen... hela tiden.
Inte förns alla små äckliga julklappar är köpta kan man lugna ner psyket.
Därför har jag i år bestämt för att låta torgskräcken ta över och inte köpa några jukklappar.
Inte till en käft.
Sorry alla ni som hade förvantat er klappar till jul!
Heppåer!
Stressad i hela ansiktet!
Det är det värsta jag vet.
Men ändå är jag expert på att stressa upp mig själv... typ det räcker med att jag har tvättid så blir jag stressad.
Ojojoj tänker jag.
Släääääpa tokiga IKEA kassarna fulla med tvätt heeeeeela vägen till tvättstugar, vilket är typ 30m hemifrån, kasta in tvätten, ta ur tvätten... KASTA TVÄTTEN ÅT HELVETE!
Ja, det är så jag har lust att göra... ba´köpa nytt.
Vilken lyx de skulle vara!
Aej, nu orkar jag inte stressa mer.
Nu ska jag ha en lugn stund för mig själv med en kopp kaffe och en cigg.
Sen är man väl som folk igen...
Kanske.
